Steinar Opstad

Norsk poesi

Sorgen som ting

Jeg kan ikke skrive her
hvor stoler og bord står så tilfeldig
Jeg kan ikke sørge i et rom
som ser ut som et åsted
Noen har tømt en skuff med bestikk
utover spisebordet og klærne
fra garderobeskapet ligger strødd utover
i morkne dynger
Sorgen er en fremmed som har brutt seg inn
og lagt en haug med gjenstander etter seg
som ikke en gang er funnet gode nok
til å være tjuvgods

Naturnotat

I dagboken skriver jeg
om snøen som ikke faller,
om ripsbuskene som knopper seg i januar
og om en vinter som ligner
en misforståelse

Harriet Backer (1845–1932): Chez moi (1887)

De små øyene

Vår kjærlighet er den drivende vinden
Båtene rugger på seg i sivet
og sliter seg løs fra fortøyningene
De små øyene i innsjøen
ser ut som de flyter
enda de ligger helt stille

Han jeg må forlate

Det fins en jeg må forlate om og om igjen
Han går med et tau gjennom rommene
Han smiler, han er lykkelig
fordi han har bestemt seg

Men hva er dødslengselen
mot solstrålene gjennom bladverket
og dråpene som henger
på hvert gress-strå i morgenduggen

Det er synene mine som fordamper
og jeg spør om den høyeste
evnen til liv er evnen
til å fornekte det samme livet

Steinar Opstad
Fra: Å være flere (2022)
Forfatterfoto av Milena Rudež

Steinar Opstad, norsk poet, født i 1971. Han kom inn i litteraturens verden i 1996 med diktsamlingen Tavler og bud, som vant ham Tarjei Vesaas debutpris. Han ga ut 12 diktsamlinger, hvorav ti er diktsamlinger og to diktutdrag. Nyere diktsamlinger heter Kjærlighetstapene, 2015, En varig lengsel, 2019, og Å være flere, 2022, Han mottok en rekke litterære priser for sitt litterære arbeid. Han skriver også essays og jobber som konsulent for flere forlag. Han ga ut en samling av sine essays Himmelretninger, der han hovedsakelig tar for seg skandinaviske poeter. Han utarbeidet flere antologier med samtidsnorsk poesi, bl.a. Men sannheten kom som et dikt, 2003, og New Norweigan Poetry, 2019.

Åtte av bøkene hans er oversatt til fremmedspråk, for det meste svensk, og utvalg av dikt på albansk, ungarsk og bosnisk Rad i san (Arbeid og drøm) – et utvalg fra 1996 til 2016, oversatt av Munib Delalić (Vrijeme, Zenica 2021). Han er vinner av den norske Gyldendalprisen 2025.

Norsk poesi

Sorgen som saker

Jag kan inte skriva här
där bord och stolar står huller om buller
Jag kan inte sörja i ett rum
som ser ut som en brottsplats

Någon har tömt en låda bestick
över matbordet och kläderna
från garderoben ligger utspridda överallt
som gammalt bråte

Sorgen är en främling som har brutit sig in
och lämnat en hög med föremål efter sig
som inte ens har ansetts duga
som tjuvgods

Naturnotis

I dagboken skriver jag
om snön som inte faller,
om vinbärsbuskarna som knoppas i januari
och om en vinter som liknar
ett missförstånd

Hans Gude (1825–1903): Djeca pecaju na Chiemseeu / Fiskarbarn vid Chiemsee (1867)

De små öarna

Vår kärlek är den drivande vinden
Båtarna gungar i säven
och sliter sig från förtöjningarna

De små öarna i insjön
ser ut som de flyter
fast de ligger helt stilla

Honom jag måste lämna

Det finns en jag måste lämna om och om igen
Han går med ett rep genom rummen
Han ler, han är lycklig
för att han har bestämt sig

Men vad är dödslängtan
mot solstrålarna genom bladverket
och dropparna som hänger
på varje grässtrå i morgondaggen

Det är mina syner som fördunstar
och jag frågar om den största
förmågan till liv är förmågan
att kunna förneka samma liv

Steinar Opstad
Från: Å være flere (2022)
Översatt från norska av Marie Lundquist
Författarfoto av Milena Rudež

Željko Ivanković

Steinar Opstad, norsk poet, född 1971. Han intog litteraturens värld 1996 med diktsamlingen Tavler og bud, som vann honom Tarjei Vesaas debutpris. Han har publicerat tolv diktsamlingar, varav tio är diktsamlingar och två är poesiutdrag. Nyare diktsamlingar är Kjærlighetstapene, 2015, En varig lengsel, 2019, och Å være flere, 2022. Han har mottagit ett antal litterära priser för sitt litterära arbete. Han skriver även essäer och arbetar som konsult för flera förlag. Han publicerade en samling av sina essäer Himmelretninger, där han huvudsakligen behandlar skandinaviska poeter. Han har sammanställt flera antologier av samtida norsk poesi, däribland Men sannheten kom som et dikt, 2003, och New Norweigan Poetry, 2019.

Åtta av hans böcker har översatts till främmande språk, mestadels svenska, och ett urval dikter på albanska, ungerska och bosniska Rad i san (Arbeid og drøm) – ett urval från 1996 till 2016, översatt av Munib Delalić (Vrijeme, Zenica 2021). Han är mottagare av norska Gyldendalpriset 2025.

Norveška poezija

Tuga kao stvar

Ne mogu pisati ovdje
gdje stolice i stolovi stoje nasumice
Ne mogu tugovati u prostoriji
koja izgleda kao mjesto zločina
Neko je ispraznio ladicu s escajgom
na trpezarijski sto a odjeća
iz ormara leži razbacana
u memljivim gomilama
Tuga je stranac koji je provalio unutra
i iza sebe ostavio gomilu stvari
koje nisu dovoljno dobre
ni da budu ukradene

Zabilješka o prirodi

Pišem u dnevniku
o snijegu koji nije pao,
o grmovima ribizli koji pupaju u januaru
i o zimi koja liči na
nesporazum

Mala ostrva

Naša je ljubav vjetar koji nosi
Čamci se zaljuljaju u trsci
i oslobađaju od vezova
Mala ostrva na jezeru
izgleda kao da plutaju
iako su potpuno mirna

Onaj kojeg moram ostaviti

Ima neko koga moram ostaviti opet i opet
Hoda s užetom po sobama
Smiješi se, sretan je
jer donio je odluku
Ali, šta je žudnja za smrću
naspram sunčevih zraka kroz lišće
i kapljica koje vise
sa svake vlati trave u jutarnjoj rosi
Pogled mi se magli
i pitam se je li najveće
umijeće života umijeće
poricanja tog istog života

Steinar Opstad
Iz: Biti mnogi / Å være flere (2022)
Prevela s norveškog Milena Rudež
Fotografija autora: Milena Rudež

Steinar Opstad, norveški pjesnik, rođen 1971. Došao je u svijet književnosti 1996. zbirkom poezije Tavler og bud (Ploče i zapovijedi), koja mu je donijela debitantsku nagradu Tarjei Vesaas. Objavio je dvanaes knjiga poezije, od kojih deset pjesničkih zbirki i dva izbora poezije. Novije pjesničke zbirke nose naslove Kjærlighetstapene (Ljubavni gubici), 2015, En varig lengsel (Stalna čežnja), 2019, i Å være flere (Biti mnogi), 2022. Za svoje književno stvaralaštvo dobio je mnoge književne nagrade. Bavi se i esejistikom i radi kao savjetnik nekoliko izdavačkih kuća. Objavio je zbirku svojih eseja Himmelretninger (Kardinalni pravci) u kojoj se primarno bavi skandinavskim pjesnicima. Priredio je nekoliko antologija savremene norveške poezije, pored ostalih Men sannheten kom som et dikt, 2003, og New Norwegian Poetry, 2019.

Osam njegovih knjiga je prevedeno na strane jezike, uglavnom na švedski, a izbori pjesama na albanskom, mađarskom i bosanskom Rad i san (Arbeid og drøm) – izbor od 1996. do 2016 preveo Munib Delalić (Vrijeme, Zenica, 2021). Pjesme iz zbirke Å være flere (Kolon forlag, 2022), koju je na švedski prevela Marie Lundquist (Att vara flera, Ellerströms förlag, 2023), izabrane za Poet Nr 1 (2026), prevela je s norveškog, u dijalogu s pjesnikom, Milena Rudež. Dobitnik je norveške nagrade Gyldendal za 2025. godinu.

Ova stranica dostupna je i na: SE

Sead Husić

Poet Nr 1 (2026)

Steinar Opstad

Norsk poesi

Sorgen som ting

Naturnotat

De små øyene

Han jeg må forlate

Norsk poesi

Sorgen som saker

Naturnotis

De små öarna

Honom jag måste lämna

Željko Ivanković

Norveška poezija

Tuga kao stvar

Zabilješka o prirodi

Mala ostrva

Onaj kojeg moram ostaviti