SE
DKBosanskohercegovačka poezija
Krišom se iseljavam
Krišom se iseljavam iz vlastitog života
Kao stanar koji samom sebi nije platio posljednju rentu.
Zaboravljam cijele periode svoga života,
neki se naljute kad ih ne prepoznam.
Često dobijam šamare od mojih nekadašnjih ljubavi kada ih upitam za ime.
Zbog onih krhotina čaša koje sam pomeo pod tepih svečanog salona
prijatelji sada ulaze ne skidajući cipele.
Ili ne dolaze.
Krišom se iseljavam iz vlastitog života
jer sam predugo vježbao kako
da zaboravljam tuđe živote.
Neki su mi zahvalni a neki me zaobilaze
na ulici.
Zahvalni su mi samo psi lutalice
što ih ne zaboravljam
oni kažu
Hvala Bogu da je živ.
Krišom se iseljavam iz vlastitog života
ali se uvijek vratim u moj svečani salon
ne skidajući cipele,
preko slomljenih čaša koje krckaju ispod tepiha.
I prebirem u glavi riznicu onih tajni koje nisam zaboravio,
smiješim se sa prozora prolaznicima
i mislim
Ne znate vi šta ja sve pamtim.
Goran Simić: From Sarajevo with sorrowNeka niko ne zna
Neka svi znaju šta pišem,
Neka po želji tumače plemena slova
Što se griju jedno uz drugo i poslušno
Gledaju svoga Boga iznad sebe.
Neka pročitaju, radost, tugu ili gnjev
Ili jednostavno okrenu drugi list
Kao i svaki prosječan prorok
Kada sa strahom odlazi na izlet plašeć se
Iznenadnog udara groma.
I neka niko ne zna šta ja mislim.
Jer bolje se vidi kada se gleda iz daleka.
Goran Simić
Fotografija autora: Milomir Kovačević Strašni
Bosnisk-hercegovinsk poesi
I smyg flyttar jag ut
I smyg flyttar jag ut ur mitt liv
som en hyresgäst som inte betalat den senaste hyran.
Jag glömmer hela perioder av mitt liv,
vissa blir arga när jag inte känner igen dem.
Jag får ofta örfilar av de jag älskat när jag frågar efter deras namn.
På grund av glasskärvorna jag sopat in under mattan i finsalongen
kommer nu mina vänner in utan att ta av sig skorna.
Eller så kommer de inte alls.
I smyg flyttar jag ut ur mitt liv
eftersom jag har övat alldeles för länge
på att glömma andra människors liv.
Vissa är tacksamma mot mig, andra undviker mig
på gatan.
Bara gatuhundarna är tacksamma
över att jag inte glömmer dem
de säger
Tack gode Gud att han lever.
I smyg flyttar jag ut ur mitt liv
men jag går alltid tillbaka till finsalongen
utan att ta av mig skorna,
över det krossade glaset som knastrar under mattan.
Och i mitt huvud sorterar jag min skattkammare fylld av hemligheter jag inte glömt,
jag ler åt förbipasserande från fönstret
och tänker
Ni skulle allt veta vad jag minns.
Goran Simić: From Sarajevo with sorrowLåt ingen veta
Låt alla veta vad jag skriver,
Låt folken som värmer sig bredvid varandra
Och lydigt ser sin Gud ovanför sig
Tolka mina ord som de önskar.
Låt dem läsa glädje, sorg eller vrede
Eller helt enkelt vända blad
Som vilken medelmåttig profet som helst
Som ger sig ut på en utflykt fylld
Av rädsla för ett plötsligt blixtnedslag.
Och låt ingen veta vad jag tänker.
För det syns bättre när det ses på avstånd.
Goran Simić
Översatt från serbiska av Haris Tucaković och Freke Räihä
Författarfoto av Milomir Kovačević Strašni
Goran Simić, bosnisk-hercegovinsk poet, författare och essäist. Född i Vlasenica 1952. Han växte upp i Sarajevo, där han dog 2024. Var redaktör för flera litterära tidskrifter. Han publicerade ett tjugotal diktsamlingar och skrev även berättelser och dramer samt librettot till Sevdah-operan och barndramat Bajka o Sarajevu (Saga om Sarajevo). Han bodde i Kanada från 1995 till 2013 och publicerade fem diktsamlingar på engelska, inklusive diktsamlingen Sunrise in The Eyes of The Snowmen, som utsågs till Kanadas bästa bok 2012. Hans dikter har översatts till många språk och inkluderats i flera internationella antologier. I Danmark publicerades hans dikter på prosa Sarajevo – øjeblikke af en krig (Gyldendal, 1995), och ett urval av dikter i antologin Ny lyrik fra Bosnien-Hercegovina (Det Poetiske Bureaus Forlag, 2018). Dikten »I smyg flyttar jag ut« publicerades först på danska i tidskriften Det Poetiske Bureau #31, temanummer Slavisk poesi, 2024, och på svenska i den nordisk-bosniskhercegovinska tidskriften Nr 1 (2026).
Bosnisk-hercegovinsk poesi
Jeg flytter i al hemmelighed ud
Jeg flytter i al hemmelighed ud af mit eget liv
som en beboer der ikke har betalt det sidste afdrag til sig selv.
Jeg har glemt hele perioder af mit liv,
nogle bliver vrede når jeg ikke kan genkende dem.
Ofte får jeg en på kassen af mine tidligere kærester når jeg spørger om deres navn.
På grund af de glasskår jeg har fejet ind under tæppet i stadsestuen
går mine venner nu ind uden at tage skoene af.
Eller de kommer ikke.
I al hemmelighed flytter jeg ud af mit eget liv
alt for længe har jeg øvet mig i
at glemme andres liv.
Nogle er taknemmelige, mens andre går i en stor bue udenom mig
på gaden.
Kun de herreløse hunde er taknemmelige
over at jeg ikke glemmer dem
de siger
Gudskelov at han er i live.
I al hemmelighed flytter jeg ud af mit eget liv
men jeg vender altid tilbage til min stadsestue vuden at tage skoene af,
hen over de knuste glas der knaser under tæppet.
Og i mit hoved vælger jeg ud af min skattekiste af hemmeligheder jeg ikke har glemt,
smiler fra vinduet til de forbipasserende
og tænker
I skulle lige vide hvad jeg kan huske.
Goran Simić: From Sarajevo with sorrowLad ingen vide det
Lad alle vide, hvad jeg skriver.
Lad folkestammerne udlægge mine ord
Som varmer sig mod hinanden og lydigt
Ser hen til deres Gud over sig, som de vil.
Lad dem læse glæde, sorg eller vrede,
Eller blot vende et nyt blad
Som enhver helt almindelig profet
Når han rejser med frygt for vEt pludseligt tordenskrald.
Og lad ingen vide, hvad jeg tænker.
Fordi man ser bedst, når man ser på afstand.
Goran Simić
Oversat fra serbisk af Jane Kabel
Forfatterfoto af Milomir Kovačević Strašni
Det här inlägget finns även på:
BA